Bloggen har flyttat!

Denna blogg har flyttat och är numera integrerad i min ordinarie hemsida. Du hittar den på www.kalligrafi.com/blogg.

Inläggen här på Blogger kommer att ligga kvar tills vidare, men nya inlägg kommer bara att publiceras på den nya bloggen. Hoppas att du kommer att följa mig där i stället!

Hälsningar Marie


måndag 7 december 2009

Hur lång tid tar det att lära sig kalligrafi?

Jag får ibland frågan hur lång tid det tar att lära sig kalligrafi, och jag kan aldrig ge något definitivt svar på den frågan.

Till och börja med beror det på vad man eftersträvar som elev. Vill man kunna försörja sig på kalligrafi? Vill man göra sig ett namn i kalligrafivärlden? Räcker det med att kunna skriva snygga adresser och gratulationskort?

Om man är ute efter att skaffa sig en tillfredsställande hobby, ja då har man nog lärt sig grunderna efter ett par, tre lektioner - om vi räknar med lektioner ur till exempel min brevkurs. Motsvarande tre lektioner/kvällar i till exempel en studiecirkel räcker nog bara till att skrapa på ytan. Fast det kan i och för sig räcka det också, beroende på vad man är ute efter. Har man vilja och ambition att fortsätta öva och vill lära sig mer efter nybörjarstadiet så kan man lägga ner precis hur mycket tid som helst på det - det finns liksom inte någon gräns för hur mycket man kan lära sig!

För att bli en "mästare" i den här branschen då krävs det många, många timmar och år av träning. Det finns en anledning till att de flesta mästarna i den här branschen har hunnit bli både 50 och 60 år.

Kan alla lära sig kalligrafi? Ja, det är jag helt övertygad om. Alla blir inte världsbäst, men alla kan bli  mycket bättre genom att avsätta tid och öva - förutsatt att man har tillräckligt bra handledning, vill säga. Man behöver någon som kan styra en åt rätt håll, nån som kan rätta till nåt här och nåt där, nån som kan peka på de små detaljerna som gör all skillnad i världen för det slutliga resultatet - helt enkelt ett par erfarna ögon! Man kan lära sig mycket själv, men det är svårare än man tror att bedöma sina egna bokstäver... det är lätt att bli "hemmablind" så att säga.

Man kan på sätt och vis jämföra kalligrafi med att lära sig något annat fysiskt eller motoriskt som att spela piano eller tennis. De flesta kan lära sig "Für Elise" eller att slå en boll fram och tillbaka över ett nät och många blir riktigt bra på det med tiden och spelar gärna för sitt och andras höga nöjes skull. Men långt ifrån alla blir konsertpianister eller får spela med Nadal och Federer!

Det är just detta som är charmen och utmaningen med kalligrafi för mig. Det finns alltid mer att lära sig! Alltid nya bokstavsformer, färgkombinationer, layouter, penseldrag, pennmanipulationer, tekniker, dekorationer och material. Det tar aldrig slut! Och det är nog så också att ju mer man lär sig, desto mer kan man lägga ner sin själ i det man gör, och desto personligare blir ens arbeten. En del kanske tycker att det är tröstlöst att aldrig kunna bli fullärd, men jag ser det som en utmaning och en möjlighet att utvecklas vidare.

Men kanske är det så med alla sysselsättningar och hobbies fast man inte ser det om man inte är insatt själv...
Marie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar