Bloggen har flyttat!

Denna blogg har flyttat och är numera integrerad i min ordinarie hemsida. Du hittar den på www.kalligrafi.com/blogg.

Inläggen här på Blogger kommer att ligga kvar tills vidare, men nya inlägg kommer bara att publiceras på den nya bloggen. Hoppas att du kommer att följa mig där i stället!

Hälsningar Marie


fredag 18 december 2009

Min kalligrafi: ”Lament”


”Lament” betyder ”klagosång”, och är en dikt av John Montague som verkligen ger en dyster och uppgiven känsla. Jag tolkar den som en klagosång över hela vår jord, som ensam och övergiven passerar genom rymden på sin resa.

Detta var en av de texter jag valde till mina diplomarbeten (läs mer i min profil på www.kalligrafi.com), både för att textens längd passade de krav som ställdes, men också för att den gav en stark och omedelbar bild av hur jag ville framställa orden. Rymd, mörker, ensamhet, dysterhet…

Till att börja med valde jag ut de textsektioner som skulle betonas extra. Det blir nämligen ett intressantare och personligare arbete om man lägger olika tyngd på textstyckena. Efter att ha läst igenom texten ett antal gånger kände jag att det var tre fraser som trädde fram som extra viktiga (de som sedermera blev rödorange i färgen). Sedan krävdes det lite tankemöda och klipp-och-klistrande innan raderna och storleken på de olika textstyckena föll på plats. Den färdiga layouten ser centrerad ut som helhet, men varje rad för sig är inte centrerad. Det blev en hybrid mellan centrerad och fri layout, kan man säga.

Största svårigheten med detta arbete var hur jag skulle få till den rymdbakgrund jag tyckte att jag ville ha. Efter ganska många försök med olika medier så fick jag bäst resultat med två nyanser av FW Acrylic Ink som jag blandade direkt på pappret med bred pensel. Egentligen kändes blått/lila som en mer logisk färgkombination för ”rymd”, men faktiskt blev blått/grönt bättre. Eller stämde i alla fall bättre med bilden jag hade i huvudet.

När detta hade torkat skvätte jag vit FW Acryl med en tandborste över arket för att få det att se ut som rymdens alla stjärnor, med bakgrunden delvis maskerad för att få en illusion av svepande stjärnslöjor. Jordgloben placerades noggrant för att den skulle kunna samarbeta med texten, och sen var det ”bara” att göra stödlinjer och kalligrafera texten.

Eftersom jag visste att detta arbete skulle bedömas av erkänt duktiga kalligrafer så blev det en rejäl anspänning att skriva texten… och det syns. Det blev lite kantiga bokstäver (som det ofta blir när man spänner sig), men på det stora hela rätt okay. Som ett sista designelement målade jag dit månen också, utan att det egentligen behövdes. Eftersom jordgloben är mörk och obelyst av solen så borde ju månen enligt fysikens alla lagar vara mörk den också, men såna hänsyn tog jag mig konstnärlig frihet att strunta i… :-)

Texten i sin helhet lyder så här:

With no family
& no country
a voice rises
out of the threatened beat
of the heart & the brain cells
(not for the broken people
nor for the blood soaked earth)
a voice
like an animal howling
to itself on a hillside
in the empty church of the world
a lament so total
it mourns no one
but the globe itself
turning in the endless halls
of space, populated
with passionless stars
and that always raised voice

"Lament" av John Montague

Du hittar en större version av denna bild i galleriet på www.kalligrafi.com.

Tycker du att jag fångade känslan i texten? Passar färgerna och layouten?
Marie

1 kommentar:

  1. Jeg synes du fanget den veldig bra. Både fargene og lay out'en passet perfekt til å få fram følelsen i teksten, synes jeg. Og så kommer skriften så flott fram med luft rundt :-)

    SvaraRadera