Bloggen har flyttat!

Denna blogg har flyttat och är numera integrerad i min ordinarie hemsida. Du hittar den på www.kalligrafi.com/blogg.

Inläggen här på Blogger kommer att ligga kvar tills vidare, men nya inlägg kommer bara att publiceras på den nya bloggen. Hoppas att du kommer att följa mig där i stället!

Hälsningar Marie


tisdag 29 juni 2010

Veckans kattfoto 29 jun 2010

Katter är ju onekligen viga djur, och den här posen har väl alla kattägare sett... tvätta baktassarna! :) Diva ligger mitt i solen där hon trivs bäst och gör sig "fin".


Marie

måndag 28 juni 2010

Kalligrafi som avslappning

Jag pratade med en kollega nyligen om hur hetsig världen är som vi lever i, fast vi kanske inte alltid uppfattar den så när vi är mitt uppe i vardagslivet. Vi jonglerar så många bollar i luften hela tiden att det blir en norm, mail droppar in hela tiden och ska helst besvaras genast, vi byter fönster i datorn oräknerliga gånger när vi jobbar, Facebook och Twitter pockar på uppmärksamhet, vi är duktiga och effektiva - tycker vi i alla fall. Det finns ingen som gör bara en sak i taget längre, eller hur?

Jag tror att det är en absolut nödvändighet att vi slappnar av och dra ner på farten emellanåt, för både hälsan och sinnesfridens skull. Sakta ner och lukta på blommorna, liksom. En del uppnår detta genom att motionera, för mig funkar kalligrafi som fenomenal mental avslappning. Det är oerhört avstressande att lugnt och metodiskt koncentrera sig på en bokstav i taget, ett streck i taget, fylla rad efter rad på pappret med något som man gjort själv, med sina händer. Att centrera uppmärksamhetetn, koppla bort allt runtomkring och fokusera på små, enkla detaljer som blir en vacker helhet. Tiden försvinner och man blir lugn i själen helt enkelt. Nästan som meditation (skulle jag tro, utan att ha provat just det själv).

När min kollega hörde detta sa hon att jag borde använda detta som försäljningsargument för mina brevkurser i kalligrafi. :) Nu tycker jag nog inte att just avslappningsbehovet ska vara största drivmotorn när man tar en kurs, men det är onekligen en oväntad sidoeffekt som många faktiskt upplever.  Och även om man inte tar en brevkurs utan "bara" sitter och övar på egen hand så tror jag många kan känna igen det jag skriver om. Jag fick ett mail från en elev för ett tag sedan som illustrerar detta fenomen på ett lite annorlunda sätt:

Hej Marie!
Jag skickar in kursutvärderingen, trots att du nog inte har så stor nytta av dem, eftersom jag är en så NÖJD kursdeltagare att det nästan känns pinsamt. Tänk att man kan surfa runt planlöst och ramla över nåt så roligt!! Jag har arbetat nätter i femton år och min sömn har tagit stryk. Min man blir lite sur när jag plockar fram dammsugaren klockan 02.00, kalligrafiträning är mycket bättre. Väldigt meditativ sysselsättning. Så - TACK för att du finns och lägger energi på denna kursverksamhet!!! Mina komplimanger till ditt sätt att handleda.

Många hälsningar
NN, Huddinge
Jag blev jätteglad och nästan lite tårögd över att få denna lilla inblick i en annan människas liv, där kalligrafin (och jag!) gjort en liten skillnad till det bättre. Små historier som dessa gör att jag får lust och ork att fortsätta driva min kursverksamhet. Så tack till "NN" om du läser detta, och till alla andra som ibland hör av sig. Det uppskattas.

Hur är det med dig själv? Känner du att det kommer ett lugn krypande när du skriver kalligrafi? Har du någon egen historia om oväntade sidoeffekter som kommit av bokstavspräntandet?
Marie

söndag 27 juni 2010

Tänkvärda ord 27 jun 2010

Begåvning odlas bäst i ensamhet; karaktär danas bäst på världens upprörda vågor

Goethe
Marie

tisdag 22 juni 2010

Veckans kattfoto 22 jun 2010

Det är konstigt att en matta kan vara så rolig när man är katt. Man kan krafsa på den, dyka in under den, åka kana på den när man vänder 180 grader i 110 km i timmen... men framför allt använda den som skydd vid överaskningsanfall på hushållets andra katter!

Marie

söndag 20 juni 2010

Tänkvärda ord 20 jun 2010

Fantasi är viktigare än kunskap.

Albert Einstein

Marie

torsdag 17 juni 2010

Om Marie Fredriksson, kalligrafi.com

Eftersom det här faktiskt är min egen blogg där jag gör som jag vill tänkte jag skriva lite om mig själv, som en bakgrund till den jag är och det jag gör. Förmodar att detta kommer att bli det minst lästa blogginlägget någonsin (konkurrensen är ju inte direkt hård, men ändå) och jag ber om ursäkt redan nu för att det nog kommer att bli långt, men vad fasen… here we go:

Jag har nog alltid varit intresserad av bokstäver tror jag - ända sedan jag präntade ner mina första kantiga ”M” som såg ut som högafflar och det blev AIM i stället för MIA. Jag var väl fyra, fem år kanske. Skrivning var det bästa jag visste i skolan och när vi fick lära oss den nya skrivstilen (tack vare Kerstin Anckers) var jag överlycklig. Jag var givetvis alltid den som fick skriva adresser och etiketter eftersom jag ”skrev så fint”. Jag vet att jag kunde sitta timtal och rita av olika typsnitt från tidningar, ju konstigare desto bättre. Förmodligen lärde jag mig en del om hur bokstäverna är konstruerade under tiden, för jag kommer fortfarande ihåg den där aha-känslan jag fick när jag insåg att ett versalt B inte alls hade två lika stora bågar utan såg mycket bättre ut om den övre bågen var lite mindre… Jag konstruerade till och med ett ”japanskt alfabet” baserad på en kort rubrik jag såg någonstans, och det blev mäkta populärt bland kamraterna. Jag kan nog fortfarande rita upp det ur minnet tror jag. :-)

När jag var i yngre tonåren var jag även intresserad av att teckna och måla, och vid något tillfälle fick jag ett spetsigt ritstift och en flaska svart tusch av någon vänlig själ. Av olika anledningar rann tecknandet ut i sanden, men på något sätt lyckades jag få tag i min första stålpenna med mejselform i bokhandeln i Lidköping. Det var ett ganska brett ATO-stift, och de har en vikt kant längst ut som gör att det inte går att göra tunna hårlinjer, och jag vet att jag slipade ned detta med en av mammas förbrukade nagelfilar. Jösses vilket jobb! Och vad det måste ha skrapat mot pappret! Men jag var nöjd.

En sommarvecka när jag var 13-14 år eller nåt så hyrde mamma och pappa en stuga någonstans, och eftersom det regnade hela tiden satt jag vid köksbordet och skrev rad efter rad med uncialbokstäver i ”vackert” rosa Pelikantusch. Jag hade lyckats låna i Karl-Erik Forsbergs ”handbok i kalligrafi” på biblioteket och sämre förlagor kan man ju ha. Ett av de första alstren jag gjorde är den du ser till höger, fast då hade jag nog övat nåt år eller så.

Kalligrafi har aldrig varit någon stor hobby i Sverige så det var inte lätt att hitta förlagor och böcker (detta var liksom före internet) men efter mycket snokande och letande och beställda utländska kataloger hade jag lyckats skrapa ihop några stycken. Och jag satt lycklig på mitt rum och skrev och skrev och skrev, och tyckte nog att jag var rätt bra på det jag gjorde.

1996 skaffade jag dator och snart vecklade hela internet ut sig framför ögonen på mig. Megalångsamt uppringt modeminternet för all del, men i alla fall. HIMMEL VILKEN LYCKA! Det fanns andra med samma intresse som jag! Och när jag sedan snubblade över brevkurser i kalligrafi så hoppade jag på det tåget utan att tveka. De drivs tyvärr inte längre, men vilken skillnad de gjorde för mig där och då och under lång tid framåt. Jag fick en ögonöppnare utan dess like och började äntligen fatta logiken bakom bokstavsformerna, insåg varför de ser ut som de gör och vilka detaljer som gör att utseendet varierar emellan olika stilar. Halleluja! :-)

Första kursen jag tog behandlade romerska majuskler - något som kan tyckas vara lite märkligt nu i efterhand eftersom det är en svår stil att bemästra trots sitt bedrägligt "enkla" utseende - men oj vad jag övade. Timme ut och timme in, dag efter dag. När jag sedan fick överväldigande positiv och konstruktiv feedback tillbaka var lyckan fullkomlig. Idag tycker jag kanske inte att det fanns så mycket att vara positiv till, men min australiensiska lärare Gemma Black lyckades hitta guldkornen och fick mig att fortsätta öva. Romerska majuskler är en favoritstil än idag. Sedan följde kurser i engelsk grundstil med Karen Ter Haar i Australien, uncialer med Viva Lloyd i England och kursiv stil med Maura Cooper i USA. Senare finputsade jag detaljerna och fick lära mig att skapa egna bokstavsvarianter med hjälp av brittiska Gaynor Goffe, välkänd kalligraf och lärare. Jag är skyldig dessa fem damer det mesta av min kunskap faktiskt, trots att jag inte har träffat någon av dem i levande livet.

Vid två tillfällen har jag spenderat oerhört mycket tid på att färdigställa diplomarbeten att skicka till Calligraphy and Lettering Arts Society i London (läs mer här). Två olika nivåer har det blivit hittills, och resultatet har blivit helt okay båda gångerna. Att arbeta mot ett mål på det sättet och verkligen pressa sig själv utanför sina gränser är en enormt belönande upplevelse. Samtidigt är det värsta berg-och-dalbanan, med höga toppar av kreativitet och självförtroende, och djupa dalar av tvivel och uppgivenhet. På en och samma dag till och med. Man lär sig oerhört mycket på vägen, och det i sig självt är faktiskt en större belöning än själva diplomet.

Större delen av mitt liv har varit ett omfamnande av logik och geometri när det gäller bokstäver. Jag har slaviskt kopierat förlagor, följt geometriska regler, svurit ve och förbannelse över bokstäverna och mig själv när bläcket på pappret inte sett ut som formerna jag hade i huvudet, har varit livrädd för att ”göra fel” och bryta reglerna. Det där började nog rätt tidigt i livet, för jag kommer jätteväl ihåg en utflykt i mellanstadiet när jag och min klasskompis Stefan fick i uppgift att göra var sin skylt där det skulle stå ”Varm korv”. Hela eftermiddagen mätte jag med blyerts och linjal för att få raka streck och vinklar på rätt ställen och rätt lutning, och sen fyllde jag i blyertsen med röd tuschpenna. Rakt, korrekt och urtråkigt. När vi kom till utflykten hade Stefan (eventuellt hade han delegerat jobbet till sin lillasyster, jag var aldrig säker) gjort en gullig liten skylt med snirkliga bokstäver och blommor i glada färger… och jag kommer fortfarande ihåg hur det kändes. Att inse att min skylt hade bokstäver som var hyfsat korrekta men stentråkiga, hans var roliga och färgglada.

Under många, många år var min egen reaktion precis densamma när jag jämförde mina bokstäver med andras. "Andras" i det här fallet var i och för sig erkända kalligrafers bokstäver och det är kanske inte helt rättvist att jämföra sig med, men det gör man ju ändå. Mina bokstäver = tråkiga och stela, andras bokstäver = lätta och naturliga. Och det var både irriterande och frustrerande. Suck.

På sätt och vis är det ändå bra att ha slavat och strävat efter ”perfektion” under så lång tid, för jag har verkligen, verkligen lärt mig grunderna - och gjort det bra dessutom, om jag får säga det själv. Jag vet vad som gör ett kursivt S annorlunda mot ett grundstils-S, jag vet vilken påverkan lutning och pennvinkel har på bokstävernas utseende, jag kan göra ett hyfsat runt romerskt O i de flesta storlekar och med olika pennbredder. Och det känns bra. En kunskap som sitter djupt nere i musklerna, som man kan plocka fram utan att behöva tänka så mycket på det. De senaste åren har jag börjat försöka släppa greppet lite, vara lite mer spontan och unik, och sakta men säkert tror jag att jag är på rätt väg. Det är inte lätt för ett kontrollfreak som jag, men jag övar på det hela tiden. Genom att skriv stort, genom att skippa linjerna, skriva med snabba rörelser, utan att titta, på olika underlag och med olika pennor och medium. Det är en resa som knappt är påbörjad ännu, men jag ser fram emot vart den kommer att ta mig.

Nåväl. Det var väl i stort sett allt jag hade tänkt skriva om mig själv. Om du har orkat läsa så här långt så är jag imponerad av ditt tålamod! Lämna gärna en kommentar nedan om du tagit dig igenom allt detta - det vore roligt att höra om nån faktiskt gjort det! ;-)

Marie

tisdag 15 juni 2010

Sålt på Etsy!!

Ha! Jag har lyckats sälja ett halssmycke i min butik på Etsy.com! Min andra kund hittills - alltså 100% fler än igår :)

Det är kanske lite svårt att se på bilden bredvid, men det står i alla fall "Brown Eyed Girl". Patinan är en av mina favoriter hittills... färggrann men ändå naturlig.

I morgon är denna i alla fall på väg i posten till West Virginia, USA. Kul!
Marie

Veckans kattfoto 15 jun 2010

Ocikatten Loah försöker allt att vara herre i huset, men egentligen är han bara en liten fegis. Och ääääälskar att slänga sig på rygg och visa magen som ska klias. Här ser det ut som om han tänker "Sluta surfa, klappa mig!!" :-)


Marie

måndag 14 juni 2010

Ny logga för Falköpings Mejeri - äntligen

Härom dagen såg jag i en lokal tv-reklamsnutt att Falköpings Mejeri har bytt sin grafiska profil och logga. Och jag kan bara säga som Gert Fylking - äntligen!!

Det är ett mysterium för mig att man inte gjort det tidigare, den gamla loggan (ovan till höger) såg för bedrövlig ut. Hur tänker man när två ord i samma logga har så radikalt annorlunda stil och inte passar ihop över huvud taget? Den nya är mycket bättre. Enkelt typsnitt, enkla designelement. Stoooor förbättring, Falköping!!
Marie

söndag 13 juni 2010

Tänkvärda ord 13 jun 2010

Man kommer ingenstans tack vare, man kommer någonstans trots att.

Janet Collins
Marie

fredag 11 juni 2010

Loggor och fula avstavningar

När man "avstavar" ord i loggor eller produktnamn utan att bry sig om några avstavningsregler - helt avsiktligt - så får jag ibland nästan ont i ögonen. :( De flesta i min omgivning tycker att jag borde "skaffa mig ett liv" när jag stör mig på såna här grejor, men nu är jag ju som jag är trots allt... yrkesskadad! :)

Iittala/Rörstrands "FABRI-KSBU-TIKEN" är ett exempel. Mittenraden, "KSBU"? Okay, jag fattar - det blir en snygg form som är lättanvänd - men det är fult, fult, fult! Ögonen vill inte göra en kullerbytta mitt i den där svarta rektangeln, hoppar snabbt vidare till nåt annat... ajajaj! :(

Läkerol gör samma sak med sina tuggummipåsar, och trots att dom faktiskt är goda så drar jag mig lite för att köpa en påse för att dom är grafiskt fula. (Okay, jag borde kanske skaffa mig ett liv trots allt.) I synnerhet "S-ALV-I" är misslyckad med det där stackars I:et ensamt på sista raden. Och "RY LIC"? Det finns säkert en tanke bakom det hela och kanske är det jag som är gammaldags när jag ryggar tillbaka och instinktivt tänker nej, usch, fult! Kanske är det så, men det tar nog väldigt lång tid innan jag lär mig att uppskatta den här typen av språklig och bokstavlig anarki.

Finns det nån annan där ute som reagerar som jag, eller är jag helt dum i huvudet? Borde jag skaffa ett mig ett riktigt liv trots allt? :)
Marie

onsdag 9 juni 2010

Vägglampa med kalligrafi

Ett litet udda projekt under hösten 2009 var att tillverka en vägglampa. Ett hörn i vardagsrummet var lite mörkt så jag behövde nån form av mysbelysning. Jag fick iden till detta projekt i en lampbutik givetvis, tidigt under våren. Prislappen på den lampa jag tyckte var snyggast avskräckte - 7000 pengar! Inte en chans att jag köper en lampa för 7000 spänn när man kan köpa mängder med kalligrafimaterial för samma summa. :-) Så Fredriksson började fundera - kan jag göra nåt liknande själv? Har aldrig gjort någon lampa tidigare, men varför inte?

Jag är definitivt inte händig med metall (som originalet bestod av till stor del) så jag var tvungen att hitta på något annat. Papper är ju mer min grej, så jag letade fram det tjockaste akvarellpappret jag kunde hitta och rev det till en kvadrat. Målade framsidan lite slarvigt med valnötsbläck blandat med akrylmedium så att det skulle klara vatten, skar ut hål för en fästanordning och lade det sedan att mjukna i vatten länge.

Sen tog jag en form i rostfritt som jag köpt för 25 kr i den lokala second handbutiken och pressade ner det blöta, platta pappret i denna lätt rundade form. Det tog flera dagar för arket att torka, nedtyngdt med vattenfyllda glas och burkar för att hålla sig på plats, men när det väl var torrt behöll det den veckade formen.



Jag ville ha lite liv och mönster i den bruna ytan så jag målade “torra” penseldrag med guldgrund på framsidan och täckte sen med slagmetall. Det var meningen att guldet skulle fastna i de torra penseldragen, men det gick inte riktigt som det var tänkt… det fastnade i större sjok än så. Så det var bara att gilla läget och modifiera det tänkta resultatet lite.
 


Guldet såg dock alldeles för blankt ut för min smak, så jag målade ett tunt lager valnötsbläck över slagmetallen, och en lätt bronsfärgad yta blev mycket bättre!


Originallampan hade en utskuren silhuett av en sittande kvinna, men jag ville ju givetvis ha text… och det blev ”Fiat lux! Et lux acta est”, alltså det bibliska ”Varde ljus! Och det var ljus”. Rätt passande för en lampa, tyckte jag. Överförde texten till baksidan och skar ut den.

Jag ville inte att ljuset skulle skina direkt igenom den utskurna texten, så jag målade ett tunt japanskt papper med valnötsbläck - igen - och limmade fast det på baksidan av akvarellpappret. Som en liten ”dimmereffekt” kan man säga. :-) Det hjälpte även till att hålla de utskurna bokstäverna på plats och skydda utskjutande delar från att gå sönder.

Sen tog pappa över och snickrade till en ram i ek överbliven från deras nyrenoverade tvättstuga, och jag monterade akvarellpappret med svarta läderremmar i ramen. Lamphållaren köpte jag i den lokala second handbutiken igen - kostade 40 kr den här gången - och min sambo snickrade till väggfästet av några plåtbitar. Till höger ser du resultatet med en 3 watts LED-lampa (okay, den fick jag faktiskt köpa ny. :-)

Jag är faktiskt rätt nöjd med hela projektet. Det kan hända att det tog lite tid från ide till färdigt resultat, men inte kostade det mig 7000 kr... snarare 200. :-) Och det finns garanterat ingen i hela världen som har en likadan vägglampa!

Marie

tisdag 8 juni 2010

Veckans kattfoto 8 jun 2010

"Lillkatten" Diva har en svaghet för mina hårband, i synnerhet när hon var liten men hon älskar dem fortfarande. Och att apportera dem verkar vara hysteriskt roligt, vi kan hålla på länge. Här är hon inte så gammal, men kommer stolt med dagens "fångst"! :-)


Marie

söndag 6 juni 2010

Tänkvärda ord 6 jun 2010

Varje människa måste bry sig om sig själv och känna ansvaret att upptäcka sin uppgift i livet... VI bär alla kreativa krafter inom oss och det är vår skyldighet att arbeta oförtrutet för att upptäcka dessa krafter.

Martin Luther King

Marie

onsdag 2 juni 2010

Bra logodesign


Om man är intresserad av logodesign, letar efter inspiration till en logga eller helt enkelt vill se bra loggor så finns en hel del riktigt lyckade exempel hos Logopond.com och Creattica.com.

Själv kan jag sitta och bläddra sida upp och sida ner och förundras över hur många kreativa människor det faktiskt finns i världen. Att göra en bra logga är inte lätt - den ska funka i en mängd olika sammanhang, den ska vara lätt att känna igen och samtidigt ge en bild av företaget bakom. Inte lätt, men roligt att se när det enkla blir genialt!

Marie

tisdag 1 juni 2010

Veckans kattfoto 1 juni 2010

Det är märkvärdigt vad roligt det ska vara att dyka in under en matta och "gömma" sig för andra katter. Och lika märkvärdigt är det att det är så vansinnigt roligt att sitta utanför och smyga på den där som ligger under mattan! Aaaaaa-tack!

Marie