Bloggen har flyttat!

Denna blogg har flyttat och är numera integrerad i min ordinarie hemsida. Du hittar den på www.kalligrafi.com/blogg.

Inläggen här på Blogger kommer att ligga kvar tills vidare, men nya inlägg kommer bara att publiceras på den nya bloggen. Hoppas att du kommer att följa mig där i stället!

Hälsningar Marie


måndag 30 augusti 2010

Min "kalligrafistudio"

Här kommer en liten visning av mitt lilla favoritkrypin. Studio kan man väl kalla det om man vill vara pretentiös. Eller varmare än i h-vetet under varma julidagar (södersida och andra våning - inte så lyckat alla gånger). Lekrummet kan det också kallas, beroende på vem  man frågar. :)

Bilderna nedan är sammanfogade av en mängd överlappande foton med Photoshops panoramafunktion som jag testade för första gången. Det funkade förvånansvärt bra får jag säga. Och okay, jag erkänner - jag har städat lite innan jag fotade... :)



Allright. In genom dörren, och direkt till vänster står mina underbara ritningskåp. Fyra gånger fem stora lådor som sväljer allt - framför allt papper av alla sorter och färger men även kalligrafimaterial, akvarellpennor, häftklamrar, färdiga kalligrafiark - allting. Skulle inte klara mig utan. Bakom denna finns ett lagom utrymme för posttuber och kuvert etc. Diverse kattleksaker brukar hamna här också. Sen en second hand rottingfotölj med en gammal filt i stället för dyna. Den duger fint som kattsovplats men inte mycket mer.

Och så ritbordet, det som går att luta helt fritt. Skulle inte klara mig utan det heller. Det börjar bli rätt infärgat av en större mängd akrylfläckar, men det är väl bara s.k. patina eller hur? :) På väggen bredvid hänger en måttbeställd hylla som pappa snickrat, den rymmer alla flaskor med akrylfärg (eller "ink"). Har nästan kompletta serier av både FW Acrylic ink och Dr Martin's Spectralite. Perfekt att använda till mörka bakgrunder!


På andra sidan fönstret står skrivbordet med datorn där jag egentligen spenderar för mycket tid. Hyllan ovanför rymmer bokföring, aktuella elevmappar och lite diverse grejor. På väggarna hänger ett kalligrafitryck av Denis Brown och ett foto av min gamla skogkatt Simon.

Sen kommer anslagstavlan, den gigantiska - bara nedre halvan syns här. Där hamnar alla lösa bitar med information och tester och brev och bra att ha-grejor. Tester av akryl- och gouachefärger i olika blandningar. Postens portotabell. Förgyllingsexperiment. Foto som en elev skickat in på sig själv (väldigt trevligt, faktiskt). Och så vidare. Framför anslagstavlan står min likaledes gigantiska rulle med vitt övningspapper, för de gånger jag vill skriva stort. Det lönar sig emellanåt att ha en pappa som jobbar på tryckeri! :)


Sen kommer dörren in till sambons rum, och därefter står mitt jalusiskåp som rymmer en mängd material som inte får plats nån annan stans. Tusch, akvarell- och gouachetuber, spetsar, akrylmedier, micapulver, penslar samt Coit och Automatic-pennor. En gammaldags pennvässare (en sån som man vevar runt, ni vet). Crocus cloth, några mjuka borstar. Lite pigment som jag aldrig använt. Och så vidare. Nedtill ryms även samlingen av diverse tidningar och magasin och kataloger. Normalt sett är jalusierna nedfällda för annars skulle katterna ställa till med kaos där inne på nolltid :)

På väggen till höger om skåpet hänger ett original av Tim Noads - ett illuminerat och dekorerat "M" - en gåva jag fått som tack för hjälpen för det jobb jag gjort för http://www.clas.co.uk/. Och därunder ett tryck som demonstrerar brittiska Gaynor Goffe's fantastiska kursiva stil.

Sen är vi tillbaka vid dörren igen och studiovisningen är komplett. :) Hoppas ni uppskattade rundturen!
Marie

söndag 29 augusti 2010

Om upphovsrätt och plagiarism igen

Det irriterar mig fortfarande, det här med att folk inte respekterar andras upphovsrätt (se tidigare inlägg här och här). Det verkar gälla det mesta nuförtiden - musik, ljudböcker, bilder och foton etc. Och ibland även kalligrafi uppenbarligen.

Nu är ju inte kalligrafi någon direkt stor hobby och konstform i Sverige och inte ens i världen, så kanske en del av anledningen är att man inte förstår vad kalligrafi egentligen är.  För en nybörjare och lekman är nog den allmänna uppfattningen att det finns ett givet antal stilar, och ett enda sätt att utföra varje stil. Punkt. Men det är ungefär som att säga att inom pianospelande finns ett fast antal toner i skalan och ett enda korrekt sätt att spelat dem. Och det fattar ju alla att det på sätt och vis både stämmer, och inte stämmer. Att öva skalor är en sak, och en grundläggande sak dessutom, men att framföra ett stycke med inlevelse och passion är en helt annan, eller hur? För att inte tala om att skriva egen musik.

Samma sak är det med kalligrafi. I början övar man och övar och övar tills man lär sig vad som gör en bokstav till vad den är, tills formerna sitter i ryggraden och muskelminnet. Allteftersom man blir säkrare på formerna och lär sig mer om design och layout så börjar man hitta sin egen stil. En stil som har en fast förankring i en grundkunskap som måste finnas där. Som skalorna för en pianist. Det tar längre tid än man tror innan man kommer så långt.

Har man talang utvecklar man sin egen stil, såsom kalligrafen Ylva Skarp gjort med den informella, luftiga och lätt igenkänningsbara stil som pryder hennes brädor och tyger och keramik. Denna stil har Ylvas egen handstil som grund och har förfinats med hjälp av hennes djupt sittande kalligrafiska kunnande. Den är hennes. Och sen kommer någon och stjäl den, kopierar rakt av varenda bokstav och upplägg och material och uttryck. Hur schysst och respektfullt är det? Jag kan föreställa mig hur jag skulle känna mig i Ylvas situation och det betyder varken "glad" eller "smickrad" eller nånting på den planhalvan. Inte ens i närheten.

Att stjäla någon annans konstnärliga ide är både fantasilöst, ohyfsat och omoraliskt och det är faktiskt även olagligt att bryta mot upphovsrätt. Plagiarism är säkerligen också olagligt. Det vore intressant att se ett såndant här ärende provat i domstol, för mig veterligen sker inte det särskilt ofta. För alla som förstår något om konst och upphovsrätt är det ju solklart vad utslaget skulle bli - det finns inte en chans att nån skulle komma undan med ett så flagrant övertramp.

Men nu kommer givetvis någon att invända med att man måste ju få inspireras, eller hur? Och visst måste man det. Det gör alla, hela tiden. Men inspiration är inte lika med kopiering. Och bara för att man gör en sak för hand så betyder inte det att man inte plagierar. Tänk dig en amatör som målar av Mona Lisa och sen försöker sälja kopiorna. Det ses inte med så blida ögon, eller hur? Och alla som har sett originalet i någon form skulle med säkerhet  förstå att det var en kopia. Och resultatet blir en tråkig smak i munnen och ett lite nedlåtande "Ja, ja... dom förstår väl inte bättre". Skulle det i stället vara en riktigt, riktigt bra kopia däremot skulle det definitivt vara olagligt att försöka sälja den.

Det måste finnas nåt i varje kreativ person som gör att de kan ta till sig allt de ser, men sen omvandla det till nåt annat. Ungefär så här: "Okay, det där var snyggt/kul/tänkvärt/vackert/udda, men tänk om....?" Tänk om man gjorde så där i stället för så här, tänk om man tog bort det där men la till den där detaljen som jag såg för tre år sedan någon annanstans fast vända på det lite... Så tror jag en kreativ hjärna fungerar, oavsett om man är medveten om det eller inte. Och det är även en av de stora skillnaderna mellan kreativitet och plagiarism. Att vilja göra något eget.

Jag har ett citat nånstans i min samling, av Doris Lessing: "Tänk fel om du vill, men tänk själv." Det passar även i det här sammanhanget. Gör något eget. Strunta i om det blir "fel" eller "fult". Nåt som är du. Vem vill nöja sig med att vara en kopia när man i stället kan vara ett original?

Med detta har jag nog fått sagt det mesta jag vill i det här ämnet. Tror jag. Lämna gärna en kommentar nedan om du har en åsikt - alla synpunkter uppskattas. Jag blockerar inte någons åsikt, det kan jag lova!
Marie

Tänkvärda ord 29 augusti 2010

Hon var den typen av kvinna som kan få en att ana vilken kraft det är som har förorsakat nio miljoner häxbål.

Gerd Brantenberg
Marie

lördag 28 augusti 2010

Mer om upphovsrätt och plagiarism

Idag dök det upp ett nyhetsbrev från en tidning jag prenumererar på - Art Jewelry Magazine - i mailboxen. Och som av en händelse (med referens till mitt senaste inlägg) så handlade det om upphovsrätt. Och eftersom kännedomen om upphovsrätt verkar bli mindre och mindre för varje år nuförtiden så klipper jag in en del av innehållet i "From the Editor" här nedanför. Det beskriver för all del amerikanska förutsättningar, men så vitt jag vet är inte svenska förhållanden så hemskt mycket annorlunda:

One of the most common questions I receive from readers is about copyrights - specifically, whether or not readers can reproduce the projects that appear in Art Jewelry magazine. Obviously, we wouldn't print step-by-step instructions if we didn't hope that our readers would make the pieces, but how far are readers allowed to go? Can they sell the pieces they make? Once they've learned the technique, can they teach a class in that technique?

The shortest (and safest) answer is no. The long answer is: It depends on whether it's a technique or a design. Copyright is a magical thing. It comes into being, fully formed, as soon as an artist has created a piece; the artist doesn't have to file official paperwork or attach a © to his or her piece. An idea or a concept cannot be copyrighted, but as soon as that idea has culminated in a concrete piece of artwork, the design of that artwork belongs to the artist. So, by all means, make that lovely necklace you've made from instructions you found in Art Jewelry. And wear it proudly, or give it as a gift. But don't offer it on your etsy.com store, or teach a class on how to make it. Instead, take a technique you've learned from that project -- that cool way of making cold connection, for example -- and use it in a design of your own. If you want to teach the necklace in a class, contact the magazine and the artist/designer of the piece, and ask permission.

How much do you need to alter a design in order to make it your own? There's a common truism that if you alter 10% of a design, it's sufficiently different to sell as your own. I've heard this as 20% and 30% as well. As with many truisms, however, it's not exactly true. You'd be safer to estimate if only 10% of your design is the same as the original, then you can call the new design your own. (...)

Så "enkelt" är det faktiskt. Gör nåt eget, nåt unikt, nåt som är ditt eget - härma inte nån annan. Det är helt enkelt inte rätt. Varken moraliskt eller upphovsrättsligt eller konstnärligt. Basta!

Marie

fredag 27 augusti 2010

Om upphovsrätt och plagiarism

För några dagar sedan läste jag ett inlägg på en inrednings/hantverksblogg där plagiarism "diskuterades" och fick en mängd kommentarer. Bloggaren hade blivit kontaktad av någon som påpekade att denne nog inkräktade på kalligrafen Ylva Skarps formspråk med sina alster som är VÄLDIGT snarlika, för att inte säga helt identiska med Ylvas i stil och uttryck. Blogginlägget är borttaget i efterhand så jag kan inte länka dit, men för mig har det länge varit helt klart att det som bloggaren håller på med handlar om plagiarism och om att åka snålskjuts på en framgång som Ylva Skarp skapat genom sitt arbete med det hon kallar för sina "brädor".

Och det som förvånade mig var skaran av röster som indignerat undrade vad det var för sätt att komma och ifrågasätta bloggarens "kreativitet", och man fick visst kopiera någon annan så länge man gjorde det på ett eget sätt och "är man tvungen att uppfinna ett nytt alfabet för att kunna göra något som kallas unikt i kalligrafivärlden?". Man baxnar. Är okunskapen verkligen så stor?

Ny tyder väl kanske den typen av kommentarer mest på en brist på insikt i den kreativa processen och förståelse av kalligrafi överlag, men det var ändå lite av en ögonöppnare att höra hur en del verkligen resonerar. Det är visst okay att kopiera andras arbete rakt av och sälja det som sitt eget? Eller kalla det för "inspiration" och komma undan med det? Read my lips: det är inte okay! Varken på det moraliska eller konstnärliga planet. Aldrig.

Vän Av Ordning som läser detta kommer säkert att invända mot mitt resonemang här och påpeka att jag själv blev anklagad för att kopiera någon annans arbete nyligen (och berättade öppet om det här på bloggen), men jag anser att det är en enormt stor skillnad. Min kalligrafi är min egen, ärligt förtjänad efter hundratals timmar av övning - kom inte och påstå något annat för då jäklar! Att jag sedan valt att börja använda samma material som någon annan är en helt annan fråga. Jag skulle aldrig drömma om att kopiera någons uttryckksätt. Varför skulle jag ens vilja göra det? Varför vill någon över huvud taget göra det om man har en egen drivkraft att skapa?

Men ta en titt på exemplet nedan. En är en originalbräda gjord av Ylva Skarp, en är gjord av bloggaren i fråga. Döm själva; plagiering - eller inte. För de flesta borde det vara uppenbart att det är en efterapning som ligger alldeles för nära originalet för att vara moraliskt okay. Stil, material, uppställning av text, färger - allt är identiskt. Det är så oerhört tråkigt att se bristen på respekt för andras arbete!


(Jag erkänner att jag för detta inläggs skull inkräktar på upphovsrätten för dessa foton genom att använda dem utan lov.)

Jag kan bara hoppas att bloggaren hittar sin egen stil nån gång... för det är det enda som är hållbart i längden. Och återigen: tills man hittar sin egen stil är det INTE okay att plagiera någon annans - det är bara oärligt.

Och med det kliver jag ner från talarstolen. För den här gången.
Marie

söndag 22 augusti 2010

Tänkvärda ord 22 augusti 2010

När man mår bra är man ung, när man är sjuk är man gammal, oavsett i vilken ålder man befinner sig.

Drottning Kristina
Marie

lördag 21 augusti 2010

Luca Barcellona, kalligraf

Här är ett videoklipp med Luca Barcellona, fantastiskt duktig kalligraf från Italien. Makalös kontroll på linjer och pennvinklar har han också uppenbarligen. Kolla här:



Luca Barcellona har en webbsajt på www.lucabarcellona.com men den leder bara direkt till hans Flicker-konto, så vill du se mer av hans arbete så gå direkt till www.flickr.com/photos/luca-beanone-barcellona. Det finns en hel del sevärt där!
Marie

söndag 15 augusti 2010

Tänkvärda ord 15 augusti 2010

Folk kallar mig ”feminist” bara jag get uttryck för känslor som skiljer mig från en dörrmatta eller ett fnask.

Rebecca West
Marie

onsdag 11 augusti 2010

Raphael Boguslav och David Mekelburg, kalligrafer ur tiden

Raphael Boguslav och David Mekelburg, båda välkända kalligrafer, har tyvärr båda gått bort nyligen. Kalligrafivärlden har förlorat två av sina stora namn.

Jag har tyvärr inte lyckats hitta någon hemsida eller Youtubeklipp av eller med David Mekelburg, men på Youtube finns ett bildspel som visar en del ur Raphael Boguslavs digra repertoar. Filmen går tyvärr inte att bädda in här i bloggen, men du hittar den här: http://www.youtube.com/watch?v=I7Tyh2RYH9U

Marie

söndag 8 augusti 2010

Tänkvärda ord 8 augusti 2010

Kan man gå kan man dansa. Kan man tala kan man sjunga.

Talesätt från Zimbabwe
Marie

torsdag 5 augusti 2010

Kalligraferade kuvert återigen

Då är det ett tag sedan jag visade några kalligraferade kuvert senast, och det har hunnit gå iväg ett par stycken med posten. Inte så äventyrliga bokstäver de här gångerna kanske... men förhoppningsvis väl emottaget i alla fall!






Marie

onsdag 4 augusti 2010

Jag - en imitatör??

Just när det var som roligast att hålla på med att etsa kalligrafi på silver, koppar och rostfritt så dyker det upp bekymmersmoln på himlen. Eller åskmoln rättare sagt. :(

Någon har anklagat mig för att i princip plagiera hennes etsningar med kalligrafi och anser att jag ska hålla mig borta från att göra det för att hon var först och för att iden var hennes. Va?? Visserligen är kombinationen av etsning, silver och kalligrafi inte så vanlig - främst på grund av bristen på kalligrafer med intresse för metall skulle jag tro - men inte så förbaskat unik att nån ska ha ensamrätt på det. Anser jag.

Med tanke på hur många det finns som sitter och stansar in "Carpe Diem" och "Love" och "Peace" och annat förutsägbart på små silverbrickor så borde det i rimlighetens namn finnas plats för två personer som använder kalligrafi för samma ändamål. Det är ju mycket mer unikt och mycket lättare att skapa en egen stil med penna och papper som grund än med stansar och punsar...  anser jag, men tydligen inte hon.

Tre omgångar med mail har det blivit hittills, men nu får det vara nog. Det tar oerhört mycket kraft och skapar så mycket negativ stress och huvuvärk. Enough is enough!

Jag tänker inte länka till personen i fråga, men söker du på etsad kalligrafi (på engelska) på Etsy.com så hittar du henne... döm själv. Jag står fast vid min åsikt, men hör gärna andras också!
Marie

tisdag 3 augusti 2010

The Cardozo Kindersley Workshop

Om stenhuggeri intresserar dig - och givetvis huggande av bokstäver - så kolla in The Cardozo Kindersley Workshop.

Rörelsen drivs av Lida Lopes Cardozo Kindersley, och det är fantastiskt vackra arbeten som lämnar den verkstaden!
Marie

söndag 1 augusti 2010

Tänkvärda ord 1 augusti 2010

Jag är det jag är. Passar det inte så får det vara.

Rosario Morales
Marie