Bloggen har flyttat!

Denna blogg har flyttat och är numera integrerad i min ordinarie hemsida. Du hittar den på www.kalligrafi.com/blogg.

Inläggen här på Blogger kommer att ligga kvar tills vidare, men nya inlägg kommer bara att publiceras på den nya bloggen. Hoppas att du kommer att följa mig där i stället!

Hälsningar Marie


söndag 29 augusti 2010

Om upphovsrätt och plagiarism igen

Det irriterar mig fortfarande, det här med att folk inte respekterar andras upphovsrätt (se tidigare inlägg här och här). Det verkar gälla det mesta nuförtiden - musik, ljudböcker, bilder och foton etc. Och ibland även kalligrafi uppenbarligen.

Nu är ju inte kalligrafi någon direkt stor hobby och konstform i Sverige och inte ens i världen, så kanske en del av anledningen är att man inte förstår vad kalligrafi egentligen är.  För en nybörjare och lekman är nog den allmänna uppfattningen att det finns ett givet antal stilar, och ett enda sätt att utföra varje stil. Punkt. Men det är ungefär som att säga att inom pianospelande finns ett fast antal toner i skalan och ett enda korrekt sätt att spelat dem. Och det fattar ju alla att det på sätt och vis både stämmer, och inte stämmer. Att öva skalor är en sak, och en grundläggande sak dessutom, men att framföra ett stycke med inlevelse och passion är en helt annan, eller hur? För att inte tala om att skriva egen musik.

Samma sak är det med kalligrafi. I början övar man och övar och övar tills man lär sig vad som gör en bokstav till vad den är, tills formerna sitter i ryggraden och muskelminnet. Allteftersom man blir säkrare på formerna och lär sig mer om design och layout så börjar man hitta sin egen stil. En stil som har en fast förankring i en grundkunskap som måste finnas där. Som skalorna för en pianist. Det tar längre tid än man tror innan man kommer så långt.

Har man talang utvecklar man sin egen stil, såsom kalligrafen Ylva Skarp gjort med den informella, luftiga och lätt igenkänningsbara stil som pryder hennes brädor och tyger och keramik. Denna stil har Ylvas egen handstil som grund och har förfinats med hjälp av hennes djupt sittande kalligrafiska kunnande. Den är hennes. Och sen kommer någon och stjäl den, kopierar rakt av varenda bokstav och upplägg och material och uttryck. Hur schysst och respektfullt är det? Jag kan föreställa mig hur jag skulle känna mig i Ylvas situation och det betyder varken "glad" eller "smickrad" eller nånting på den planhalvan. Inte ens i närheten.

Att stjäla någon annans konstnärliga ide är både fantasilöst, ohyfsat och omoraliskt och det är faktiskt även olagligt att bryta mot upphovsrätt. Plagiarism är säkerligen också olagligt. Det vore intressant att se ett såndant här ärende provat i domstol, för mig veterligen sker inte det särskilt ofta. För alla som förstår något om konst och upphovsrätt är det ju solklart vad utslaget skulle bli - det finns inte en chans att nån skulle komma undan med ett så flagrant övertramp.

Men nu kommer givetvis någon att invända med att man måste ju få inspireras, eller hur? Och visst måste man det. Det gör alla, hela tiden. Men inspiration är inte lika med kopiering. Och bara för att man gör en sak för hand så betyder inte det att man inte plagierar. Tänk dig en amatör som målar av Mona Lisa och sen försöker sälja kopiorna. Det ses inte med så blida ögon, eller hur? Och alla som har sett originalet i någon form skulle med säkerhet  förstå att det var en kopia. Och resultatet blir en tråkig smak i munnen och ett lite nedlåtande "Ja, ja... dom förstår väl inte bättre". Skulle det i stället vara en riktigt, riktigt bra kopia däremot skulle det definitivt vara olagligt att försöka sälja den.

Det måste finnas nåt i varje kreativ person som gör att de kan ta till sig allt de ser, men sen omvandla det till nåt annat. Ungefär så här: "Okay, det där var snyggt/kul/tänkvärt/vackert/udda, men tänk om....?" Tänk om man gjorde så där i stället för så här, tänk om man tog bort det där men la till den där detaljen som jag såg för tre år sedan någon annanstans fast vända på det lite... Så tror jag en kreativ hjärna fungerar, oavsett om man är medveten om det eller inte. Och det är även en av de stora skillnaderna mellan kreativitet och plagiarism. Att vilja göra något eget.

Jag har ett citat nånstans i min samling, av Doris Lessing: "Tänk fel om du vill, men tänk själv." Det passar även i det här sammanhanget. Gör något eget. Strunta i om det blir "fel" eller "fult". Nåt som är du. Vem vill nöja sig med att vara en kopia när man i stället kan vara ett original?

Med detta har jag nog fått sagt det mesta jag vill i det här ämnet. Tror jag. Lämna gärna en kommentar nedan om du har en åsikt - alla synpunkter uppskattas. Jag blockerar inte någons åsikt, det kan jag lova!
Marie

2 kommentarer:

  1. Mycket bra skrivet! Jag arbetar som konsthantverkare och vill verkligen göra saker på mitt sätt.
    Och det har hänt att någon härmat något jag gjort alldeles rakt av och det är inte okej. Men när jag påpekat det så har inte personen fattat. Utan menat att det jag gjort varit så fint så den inte kunde låta bli att göra likadant.
    Det är lite luddigt för vissa i bloggvärlden, där det verkar vara så okej att sno rakt av. Både foton och idéer. Ibland har jag tänkt att det kanske är knasigt att dela med sig, men jag gillar också feedbacken jag får av att blogga.

    SvaraRadera
  2. Å, vad skönt att höra att nån faktiskt läser det jag skriver! Det är uppenbart att de flesta inte ger ett ruttet öre för upphovsrätt. Jag kan inte begripa varför nån vill göra EXAKT som nån annan över huvud taget... men det är kanske det som är karaktäristiskt för en "skapande själ"? Imitation är den uppriktigaste formen av smicker sägs det ju, men det finns ju gränser!

    SvaraRadera