Bloggen har flyttat!

Denna blogg har flyttat och är numera integrerad i min ordinarie hemsida. Du hittar den på www.kalligrafi.com/blogg.

Inläggen här på Blogger kommer att ligga kvar tills vidare, men nya inlägg kommer bara att publiceras på den nya bloggen. Hoppas att du kommer att följa mig där i stället!

Hälsningar Marie


söndag 13 februari 2011

Hur jag lärde mig kalligrafi

Som du kanske vet vid det här laget driver jag brevkurser i kalligrafi sedan ganska många år tillbaka. Jag älskar att göra det och tror att jag gör ett ganska bra jobb, och en av anledningarna till det är nog att jag har lärt mig allt jag kan genom att ta brevkurser själv.

Det började 1997 med en kurs i romerska majuskler. Det är inte på långa vägar någon bra nybörjarkurs, men så var det i alla fall. Min lärare då - min allra första lärare, faktiskt - var Gemma Black från Australien. Hon lärde mig om vinklar och avstånd och bredder och vad som gör att en bokstav faktisk är balanserad och vacker, lärde mig att utöver de geometriska formerna finns subtila små modifikationer av former och vinklar som gör hela skillnaden. Hon gav mig ett livslångt förhållande till dessa majestätiska bokstäver, och lärde mig att älska dem inte trots utmaningen, utan på grund av utmaningen.

Den engelska grundstilen lärde jag mig av Karen Ter Haar, också hon från Australien. Karen blev som en storasyster för mig när det visade sig att vi var väldigt lika i tankesätt och förhållande till kalligrafi överlag. Via en mängd e-mail fram och tillbaka fick jag en djup förståelse för grundformer, serifer, bokstavsmellanrum etc. Karen var oerhört uppmuntrande och hon är den som mest av alla byggde upp mitt självförtroende under den här tiden. Det var även hon som började kalla mig för Little One ("Lillan", eller kanske lillasyster), vilket senare blev namnet på mitt företag - Little One Design. (Att alla telefonförsäljare verkar tro att det är ett företag för barnkläder får man väl leva med.)

Uncialer och textura fick jag lära mig av Viva Lloyd i England. Hon och jag "klickade" också på något sätt, och hon förstod min vilja att verkligen, verkligen lära mig varje stil inifrån och ut. Uncialerna blev en av mina favoritstilar, den är så fantastiskt användbar och lätt att variera så den passar till nästan alla tillfällen. Texturan är för all del bra att kunna, men det är svårt att hitta någon praktisk nytta för en sådan stil i ett modernt sammanhang. Men inte desto mindre nyttig att lära sig!

Under många, många år hade jag väldigt svårt att komma överens med den humanistkursiva stilen. Maura Cooper från Charlotte i USA var den första som hjälpte mig börja tackla problemet. Trots att Maura är en oerhört positiv och uppmuntrande person tyckte jag aldrig att jag greppade själva tanken bakom den kursiva stilen, det blev liksom en kunskap på ytan mer än något annat. Frustrerande är väl det minsta man kan säga. Men Maura fick mig åtminstone över de första trösklarna, och det är jag tacksam för.

Den enda kurs jag någonsin har hoppat av var den som handlade om penselskrift (pointed brush på engelska). Jag var fortfarande alldeles för mycket av perfektionist när denna kurs startade för att kunna göra så mycket av den, och jag kände att det inte alls var min grej just då. Jag mailade Karen Ter Haar och sa att jag gav upp, och det hade hon förståelse för. Men det grämer mig fortfarande att jag inte fullföljde. Det är först på senare år som jag försöker ta upp denna stil igen, men med en s.k. "ruling pen". Du ser ett par exempel på detta bland mina kalligraferade kuvert här på bloggen.

Några år senare tog jag ett par kurser med brittiska Gaynor Goffe. Det började med en finjustering av mina romerska majuskler (älskar fortfarande den utmaningen) och sedan en kurs i bunden humanistkursiv stil. Och ÄNTLIGEN fattade jag vad kursiv stil handlade om! Mamma mia vad skönt det var att äntligen komma över det där sista hindret! Jag som emellanåt varit beredd att gräva ner varenda pennspets i ett djupt hål i trädgården och aldrig titta åt dem mer, började faktiskt att gilla kursiv stil. Nuförtiden är den en absolut favorit. Jag oändligt tacksam för Gaynor, för all framtid. Hon stod även för en hel del uppmuntran och fick mig att tro lite mer på mig själv.

På senare år har Sheila Waters hjälpt mig finputsa det som är hennes paradstil, pointed gothic. Så vitt jag vet finns det ingen svensk benämning på denna stil som är en hybrid mellan textura och kursiv, hur konstigt det än kan låta. Sheila är sannerligen en grand old lady i den här branschen med sina över 80 år på nacken, och hon har en oerhört lång och bred kalligrafisk bana bakom sig. Pointed gothic (spetsig gotisk stil? nä, det låter konstigt!) är en väldigt dekorativ stil som kräver ett speciellt tillfälle för att komma till sin rätt, och är nog kanske inte något man använder till vardags direkt. Men den är rolig att skriva med en distinkt rytm och mönster. Jag försökte lära mig själv till största delen, men Sheila hjälpte till med att peka ut och rättat till de detaljer och variationen som gör hela skillnaden i slutändan.

Så där ja - där har vi de sex kvinnor som jag har min kalligrafi att tacka för. Gemma, Karen, Maura, Viva, Gaynor och Sheila. Jag har inte träffat nån av dem i verkligheten, men jag är skyldig dem allt jag kan. Jag hoppas att jag på något sätt kan återgälda vänligheten genom att föra kunskapen vidare, på ett eller annat sätt.

So thank you, ladies. From the bottom of my heart.
Marie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar