Bloggen har flyttat!

Denna blogg har flyttat och är numera integrerad i min ordinarie hemsida. Du hittar den på www.kalligrafi.com/blogg.

Inläggen här på Blogger kommer att ligga kvar tills vidare, men nya inlägg kommer bara att publiceras på den nya bloggen. Hoppas att du kommer att följa mig där i stället!

Hälsningar Marie


måndag 15 augusti 2011

Min kalligrafi: Elvahundra kvinnor

Det är ett tag sedan jag producerade nåt av värde i form av "riktig" kalligrafi... dvs. med penna och papper, utan dator som mellanhand och utan att det etsas på metall. Men här är i alla fall nåt med en text som berörde mig på ett sätt som inte händer så ofta.


Texten lyder: "Elva hundra kvinnor våldtogs varje dag i Kongo Kinshasa under åren 2006 till 2007. Varje dag! Det finns skäl att tro att antalet fördubblades mellan åren 2008 och 2009. Human Rights Watch, maj 2011."

Jag hörde detta på nyheterna i maj i år - bara en gång, innan det ersattes av andra nyheter. Och det är ju en fullkomlig horribel innebörd i denna korta text, och jag visste omedelbart att jag ville sätta det på papper. Dels för att på något sätt visa vad det fick mig att känna och dels för att denna grymma verklighet inte helt skulle försvinna ur våra medvetanden. 1100 kvinnor. Våldtagna. Varje dag. 400.000 på ett år. Och sen - dubbla det. Fruktansvärt.

Det var ett medvetet val att göra huvudtexten "icke-vacker". Det kändes liksom inte rätt att göra snygga kursiva bokstäver när ämnet var som det var. Jag ville ha bokstäver som på något sätt reflekterade grymheten och utsattheten. Och det blev röda, spretiga, "fula" bokstäver. Resten av texten ville jag skulle vara lätt att läsa, så den gjorde jag i enkla versaler.

Jag ville även att de 1100 drabbade kvinnorna skulle vara en del på något sätt, och efter mycket funderande blev de illustrerade av elva hundra små streck i grupper av fem runt själva texten. Ni vet, såna streck som man gör för att hålla reda på poängen i brännboll. Det blev även ett sätt att visa på det metodiska och systematiska i alla dessa våldtäkter. De är säkert sanktionerade och kanske till och med beordrade från högre instanser. Nån räknar poäng, på något vridet vis. Och den sammanlagda ”poängen” för en dags våldtäkter i Kongo Kinshasa finns med här. Det gör ont i både hjärtat och magen att tänka på det.

Strecken är halvtransparenta och sjunker in i bakgrunden lite grann, som kvinnor fortfarande gör i Afrika och många andra delar av världen. Osedda, ohörda, bara en del av en anonym bakgrund. Ofrivilliga soldater och offer i ett krig de inte har någon skuld i.

Det ungefärligt hjärtformade O-et i sista raden blev ett sätt att visa sympati och medkänsla med alla dessa kvinnor. Och det är förgyllt eftersom guld är vackert, värdefullt och fortsätter glänsa oavsett vad man utsätter det för. Ungefär som kvinnorna i Kongo Kinshasa.

Jag måste nog säga att jag lagt ner mer tankearbete i detta arbete än jag någonsin gjort tidigare. Resultatet är inte vackert och kanske inte ens särskilt bra, men det är sant mot mig på ett sätt som min kalligrafi annars sällan är.

Jag hoppas att du också blivit berörd.


Marie

5 kommentarer:

  1. Det er grusomheter som er helt ubeskrivelige, jeg får helt vondt inni meg når jeg leser om det. Alle de ødelagte livene og skjebnene...

    Jeg synes at arbeidet ditt er veldig bra. Jeg liker oppsettet, fargene og uttrykket. Det får fram dramatikken, og det synes godt at du har lagt ned mye omtanke og energi i arbeidet.

    SvaraRadera
  2. Takk Anne. Det känns som om jag inte är helt färdig med den här texten, så det är inte omöjligt att det kan bli nån annan variant så småningom... vi får se!

    SvaraRadera
  3. Det hadde vært spennende å se :-)

    SvaraRadera
  4. Oerhört vackert, både i tanke och utförande.

    SvaraRadera